När hjärtat blommar

Det svämmar över bakom mina ögonlock. Skärmen ser suddig ut bakom dropparna när jag öppnar mina ögon. Jag är lycklig, och kanske är det just det som nu får mina ögon att tåras. Min osäkerhet fylls av rädslor i samma takt som mitt hjärta fylls av känslor, känslor som alltid kommer bete sig lika otyglat. Jag omfamnar dem alla; gläds, sörjer, skrattar... lever. Hur mycket som är associationer eller fantasi vet jag ännu inte, men vad gör det? Endast blinda förväntningar kan bli problem i denna stund.Ibland rusar mitt hjärta. Av en bild, av en doft. Glöms något kvar blir det mitt käraste föremål i ett par dagar. Hur länge ska jag gömma denna universella känsla inom mig, denna beundran och kvävda välbehag? Det finns inget universellt svar. Dess födelse tog veckor, ibland månader och dar. Snart, snart är jag mogen att låta den tala.