Jag sitter på ett tåg mot Kristianstad när jag plötsligt fylls av en på en och samma gång varm och sorglig känsla. I min hannd har jag en bok, en inför resan införskaffad roman jag hittade på Pocket Shop. Med tentor avklarade och gott om tid på handen kände jag mig inspirerad att läsa. Bland det sparsamma utbudet hade det bara varit en bok som tilltalade mig, någonstans i bakhuvudet hade jag ett minne av att min nya vän, vilken jag kommit att tycka mycket om trots den korta tid vi känt varandra, tipsade mig om denna bok.
Nu har jag den i min hand, och minnet blir allt starkare.
"När fyller du år?" Hade han frågat efter att han nämnt dess titel. I stunden kändes frågan lösryckt, och det var inte förrän jag frågade om varför han undrade det som jag förstod att han just övervägt att ge mig den i present.
Jag blir varm av minnet. Samtidigt tåras ögonen. Jag kan inte minnas sist jag fick en present av någon som inte var familj... och återigen känns denna relation annorlunda från mina tidigare vänskaper. Kanske finns det ett annat sätt att se mig på trots allt, något som bryter mot de vanliga dikotomierna trofé-hot, fantasiuppfyllare-vardagssyssla, vilka jag påtvingas alltsedan jag gav mig in i nutidens dejtingvärld.
No comments:
Post a Comment